BVC fyra månader
Idag blir Loke fyra månader vilket känns lite konstigt. Har han inte alltid varit här hos oss? Fyra månader sen förlossning och avslutad graviditet. Det hela känns lite surrealistiskt och jag kan knappt tro att jag har fött barn, har nästan glömt bort hur det va och vad som hände den där dagen. 

(null)


Idag väger han 5740g och mäter 61cm. Tänk att han har växt 12cm på fyra månader. 

Utveckling
Loke kämpar med all kraft för att ta sig framåt. Han ser ut som en liten larv som drar ihop och isär kroppen men tyvärr ligger hans armar som ett farthinder och han kommer absolut ingenstans, men han kämpar på. Han sitter jättebra med stöd och hoppas gärna i knät när man håller honom. Avskyr att sitta stilla i knät och bara sitta, han vill hela tiden vara på G. Han skrattar mer än någonsin och har börjat uppskatta och förstå tittut. Han är otroligt kittlig över hela kroppen och att byta blöja kan ibland sluta i riktiga härliga skratt, går knappt att ta i honom ibland. 

Utmaningar
Just nu kämpar vi otroligt mycket under nätterna. Vi har börjat med "riktig läggning" vilket funkar jättebra. Han får fortfarande styra sina mat och sovtider själv men när han börjar bli trött runt 19-21 matar vi, byter till pyjamas, stoppar om, läser saga och säger godnatt. Sen somnar han själv. Jätteskönt! Tyvärr är bara problemet att när han sedan vaknar är resten av natten hemsk. Han börjar med att vara gnällig och väldigt krävande, vill bara vara i famnen och vi ska absolut stå upp. Runt tre är han så trött att han bara skriker och skriker, högt. Inatt kändes det som att grannarna snart ringer störningsjouren, haha. Han är jätteledsen, vägrar bröstet, vägrar vara still, vägrar sitta, vägrar vagn och babysitter. Tillslut efter två timmars skrik somnar han av ren utmattning. Nätterna har i snart två veckors tid mer eller mindre sett ut såhär, hemskt rent ut sagt. Utmattande. Jag och Andreas ser ut som två lik som vandrar runt. 
Antar att detta kan vara en så kallad fas? Barnmorskan tyckte i alla fall att det lät som någonting som snart kommer gå över. Jag hoppas verkligen det för jag har börjat ställa in saker och väljer att istället vara hemma då jag är så fruktansvärt trött men jag känner att jag vill egentligen komma ut men det går verkligen inte. På dagarna är han däremot som om ingenting har hänt och är pigg, glad och busig. 

Idag har det gått fyra månader från förlossningen och det har gått så himla snabbt, om bara två månader är han sex månader. Hur galet?